Hej, gud blir det aldrig lättare att ta sig upp om morgona. Känns lika tungt varje dag även hur mycket jag än sover. Att dra sig upp ur sängen och gå till skolan är svårt alså, vill igentligen inte gå upp aölls utan ligga kvar. Kvar och känna värmen under täcket och den trygga miljön som sängen skapar. Inte komma ut till den hemska värld som vi lever i.

I helgen blev en ompis till mig misshandlad, hon hade inte gjort något eller så men det var en rolig grej för e som gjorde det. Jätte kul att hon har blåmärken i hela ansiktet och på kroppen och måste bära med sig det här resten av livet. Sådana här människor undrar man vad de tänker med. Jag hade kunnat förståt bättre om du hade rånat henne samtididgt. Men de vill inte ha de, utan de slog ner henne och sen stack därifrån. Det är så sjukt att man inte äns kan gå själv utan att bli nerslagen. Speciellt inte som tjej, så ta det här alla som en regel. GÅ ALDRIG SJÄLV. Även om man vil sticka men ingen annan ring någon och annars stanna kvar, för man tror inte att sådant kan hända än själv. Men nu har det hänt och nu får vi göra vad vi kan för att se till att det inte upprepas. Några tips är att om ni går själva någon gång, sätt nycklarna mellan fingrarna och var beredd på att slå om det behövs. Ta upp mobilen och låsas prata i telefonen, eller prata i telefon. Med det sagt gå ALDRIG SJÄLV. Ha alltid sälskap.

Men nu måste jag sticka till skolan och stå i köket hela dagen, suck har så jäkla ont i armar sen cheerleadingen ush ush. Ha en bra dag så länge